Vi lämnar 2025 med globala aktiemarknader nära historiska toppnivåer och ett år som i backspegeln präglats av stark riskaptit, riklig likviditet och ovanligt bred avkastning över tillgångsslag. USA-börserna levererade tvåsiffriga uppgångar, globala index steg kraftigt och kreditspreadar förblev låga. Samtidigt försvagades dollarn markant, vilket bidrog till att relativt gynna europeiska och nordiska tillgångar. Mot slutet av året avtog dock momentum. Det klassiska tomterallyt blev mer utdraget än kraftfullt, trots en tydlig uppgång mot årsskiftet, och marknaden gick in i 2026 med en känsla av trötthet snarare än eufori. Det är i sig inget negativt. Tvärtom är det ofta i sådana lägen, när förväntningarna normaliseras och rörelserna breddas, som nya teman får fäste.
En av de viktigaste observationerna in i 2026 är att marknaden gradvis rör sig bort från extrem koncentration. Under flera år har avkastningen dominerats av ett fåtal globala tillväxtbolag och tydliga tematiska vinnare, särskilt inom AI och relaterad teknologi. Positioneringen har blivit allt mer ensidig och därmed känslig även för små förändringar i narrativet. Under de senaste månaderna har vi sett de första tydliga tecknen på en breddning. Små och medelstora bolag har periodvis utvecklats starkare än breda index, särskilt i USA men även i Europa. Detta är ett klassiskt mönster i ett skede där räntetoppen passerats, volatiliteten faller och investerare börjar blicka bortom nästa kvartal.
Mycket talade för att 2025 skulle bli året då investeringscykeln tog fart efter ränte- och inflationschocken 2022–2024. I praktiken bromsades detta av geopolitik, handelspolitiska spänningar och politisk osäkerhet, vilket gjorde att bolagen fortsatte prioritera kostnadskontroll och OPEX framför investeringar. Nu börjar förutsättningarna förändras. Inflationen har fortsatt ned, ränteläget normaliseras gradvis och marknaden diskonterar ytterligare lättnader under 2026. Samtidigt finns tydliga politiska incitament för stimulanser, inte minst i USA och Europa. Detta skapar ett mer investeringsvänligt klimat där fokus successivt kan skifta från försvar till tillväxt, och från effektivisering till mer selektiva CAPEX-beslut.
Vår bild efter ett stort antal bolagsmöten är inte euforisk, men tydligt mindre dyster. Volymerna är fortsatt låga, men riktningen är bättre än för några månader sedan. Lager är generellt låga, jämförelsetalen blir successivt lättare och flera slutmarknader visar tecken på sekventiell förbättring. Samtidigt är det anmärkningsvärt att marginalerna hållit sig på historiskt höga nivåer trots svagare volymer. Inflationsperioden fungerade snarare som ett stresstest som bekräftade prissättningsstyrka än blottlade svagheter. Det innebär att vinster visa större motståndskraft än vad traditionell konjunkturdata antyder. När marginalerna är stabila krävs inte samma volymlyft som tidigare för att generera vinsttillväxt. Historiskt tenderar kvalitetsbolag inom industri och real ekonomi att börja röra sig före makrostatistiken. PMI och sentimentindikatorer släpar ofta den faktiska utvecklingen. Det är just detta glapp marknaden nu står inför, relativt höga vinstförväntningar kombinerat med låg tilltro till en europeisk återhämtning. I ett sådant läge kan även små förbättringar i volym och efterfrågan få stor effekt via operating leverage.
Även räntemarknaden närmar sig ett nytt jämviktsläge. Räntesänkningscykeln är mer mogen, vilket gör marknaden allt känsligare för data som ifrågasätter tillväxt eller skuldhållbarhet. Detta talar för ett investeringsklimat där selektivitet, riskkontroll och flexibilitet blir allt viktigare. Under 2025 har de flesta centralbanker sänkt sina styrräntor, med Japan som ett tydligt undantag. Vi bedömer att Riksbanken sannolikt är färdig med sina sänkningar och ser låg sannolikhet för höjningar under 2026 – trots att marknaden delvis börjat diskontera detta, vilket kan innebära en risk för återhämtningen. Det räcker exempelvis med att bankerna höjer bolåneräntorna, vilket i viss utsträckning redan skett, för att dämpa efterfrågan. Fed, Bank of England och Norges Bank bedöms däremot fortsätta sänka sina räntor under 2026. Sammantaget har vi sett ljusningar i makrobilden för Europa och Norden under 2025, med potential till ytterligare förbättring under 2026. Det största frågetecknet kvarstår kring Tyskland och utvecklingen inom fordonsindustrin. Kreditspreadarna ligger något under neutrala nivåer men är fortfarande en bit ifrån historiska bottennivåer. Mot denna bakgrund är vi sammantaget neutrala till både kreditspreadar och räntenivåer, där även räntekurvorna nu befinner sig nära historiskt normala nivåer.
Allt som allt ser vi goda förutsättningar för att 2026 blir ett år där avkastningen breddas. En rotation från koncentrerade tillväxt- och hype-teman mot real ekonomi, kvalitet och mindre bolag framstår som både logiskt och ett uthålligt scenario. Kombinationen av stabila marginaler, låg förväntansbild, förbättrad andraderivata i Europa och ett mer stödjande penningpolitiskt klimat skapar ett intressant utgångsläge. Marknaden behöver inte en kraftfull konjunkturboom för att leverera rimlig avkastning. Ofta räcker det att osäkerheten minskar, att investeringar gradvis återupptas och att kapitalet söker sig till nya områden där värderingarna är lägre och förväntningarna mer realistiska. Det är i just en sådan miljö vi går in i 2026.
