Sommaren bjöd inte på någon nyhetstorka. Tvärtom höll handelsförhandlingar, geopolitiska utspel, makro signaler och centralbankskommentarer tempot uppe. Börserna fortsatte uppåt, kryptomarknaden rusade och långräntorna höll sig relativt stabila. Riskviljan har bestått, delvis på förväntningar om räntesänkningar globalt, delvis på att ingen vill stå utanför om rallyt fortgår. Under ytan är dock bilden mer splittrad.
USA
USA fortsätter att dominera det makroekonomiska narrativet. Q2-tillväxten såg stark ut på pappret, men drevs i stor utsträckning av fallande import och lageravveckling. Den underliggande inhemska efterfrågan – Feds favorit mått – ökade med blygsamma 1,2 procent, klart under trend. Samtidigt ligger kärninflationen (PCE) fortfarande över målet, vilket gör balansgången svår. Svag NFP (arbetsmarknadssiffra) data i början av augusti, tillsammans med kraftiga nedrevideringar bakåt, kan dock bana väg för en första räntesänkning redan i september. Powell har dessutom öppnat för att tullarna kan tvinga fram en tidigare sänkning än planerat.
På den politiska sidan fick Trump igenom sitt omfattande finanspolitiska ”One Big Beautiful Bill” med sänkta skatter, ökade försvarsutgifter och högre tullintäkter, finansierat via ett höjt skuldtak på ytterligare 5 biljoner USD. Kreditbetyget sänktes tidigare i somras, och durationsrisk premieras nu i kurvan. Handelsmässigt har USA lyckats sluta flera nya avtal, ofta med höga tullar (10–20 procent) i utbyte mot investeringslöften. EU gick med på 15-procentiga bastullar, 600 miljarder USD i investeringar och 750 miljarder i energiköp – men implementeringen är fortfarande oklar. Kinaförhandlingarna i Stockholm gav få konkreta resultat. Fokus låg på halvledare och strategiska råvaror, men frontlinjerna är låsta. Andra avtal, bland annat med Vietnam, visar att USA försöker täppa till bakdörrar för kinesiska varor via tredje land. Sammantaget växer den industriella dragkampen där USA vill locka hem produktion – något som kan påverka global kapitalallokering på sikt.
Sverige
Riksbanken sänkte som väntat till 2 procent i juni men överraskades av en hög KPIF ex energi på 3,3 procent, främst drivet av säsongstjänster. Konjunkturen är dock svag: BNP växte bara 0,1 procent i Q2, precis tillräckligt för att undvika en teknisk recession. Konsumtionen är fortsatt dämpad, även om detaljhandeln återhämtade sig något i juni efter en svag maj månad. Konfidensindikatorerna studsar från låga nivåer, medan industrin visar mer motståndskraft. PMI ligger på årshögsta, hjälpt av lägre energipriser, en svag krona och begränsad exponering mot inhemsk efterfrågan. Riksbanken står nu inför ett läge där inflationen biter sig fast samtidigt som tillväxten hackar. Vår bedömning är att man avvaktar i augusti och sänker i september.
Europa
I Europa är utvecklingen splittrad – Spanien växer medan Tyskland och Italien backar något. ECB sänkte till 2 procent i juni men var avvaktande under juli månad. Lagarde signalerar att cykeln närmar sig sitt slut, men inflationen – framför allt på tjänstesidan – håller emot. En ny strategigenomgång från ECB har lyft in geopolitik, AI och klimat i beslutsunderlaget, vilket är en tydlig signal att policyramverken breddas. Samtidigt har EU presenterat en ny långtidsbudget på närmare 2 000 miljarder euro som fokuserar på försvar, energi och konkurrenskraft. På handelssidan har man positionerat sig som en mer pålitlig motpart jämfört med USA och Kina, bland annat genom uttalanden med Japan. Även här är osäkerheten hög och dumpningsrisken från kinesisk industri till följd av svag inhemsk efterfrågan och överkapacitet är ett växande orosmoln.
Geopolitik
Geopolitiken har också gjort sig påmind. USA och Israel genomförde flyganfall mot Iran under midsommarhelgen, vilket tillfälligt drev upp Brent till 80 USD. Situationen lugnade sig snabbt men påminde marknaden om hur skör balansen är. Kriget i Ukraina fortsätter, och EU har beslutat om ytterligare 2,3 miljarder euro i garantier. Trump har, trots tidigare svängningar, nyligen uttryckt missnöje med Putin och gett grönt ljus till fortsatt vapenstöd – under förutsättning att andra NATO-länder bidrar. NATO har samtidigt enats om ett nytt utgiftsmål om 5 procent av BNP, varav 3,5 procent ska gå till militär kärna och 1,5 procent till totalförsvar. Det lämnar tolkningsutrymme, men riktningen är tydlig: säkerhet blir en växande investeringssektor. För svensk del väntas försvarsutgifterna nå 2,2 procent av BNP under 2025, men mer kommer krävas framöver, särskilt i en miljö där skuldutrymmet är mer begränsat än på länge.
