Tredje kvartalet illustrerade tydligt hur aktiemarknaden i första hand drivs av globala teman, där USA och Asien fortsatt står i centrum medan Europa och Norden hamnat mer i skuggan. Den globala uppgången har burits av massiva AI-investeringar, teknologiska megabolag och stark konsumentresiliens. I Europa har utvecklingen däremot dämpats av svagare tillväxtutsikter, politisk osäkerhet och valutamotvind som pressat bolagens marginaler. Trots det har vi sett selektiva styrketecken, särskilt inom försvar, lyxkonsumtion samt industrisektorer som gynnas av energiomställning och infrastruktursatsningar.
I Norden har bilden varit mer blandad. Högvärderade kvalitetsbolag har haft det tufft under en period av multipelkontraktion, medan sektorer som skog, industri och energi framstår som väl positionerade inför nästa capex-cykel. Intresset för små- och mid-cap bolag har också börjat vakna till liv. Här är värderingarna på flera håll historiskt attraktiva, även om sentimentet ännu är avvaktande. Den relativa svagheten mot både Europa och USA innebär att Norden handlas med tydlig rabatt – något som kan skapa intressanta möjligheter för långsiktiga investerare.
Helhetsbilden är därför tvådelad. Globalt fortsätter marknaden att prisa in AI-drivna vinster och stöd från Fed, medan uppsidan i Europa och Norden ännu inte fullt ut speglas i kurserna. De amerikanska jättarna dominerar fortfarande börsvärlden, men just detta gör den nordiska värderingsrabatten desto mer intressant. Med capex-cykeln, energiomställningen och digitalisering som långsiktiga drivkrafter ser vi en region som ligger efter i cykeln, men som därmed också kan stå redo att överraska positivt när flödena vänder.
På kreditmarknaden var utvecklingen stark, både för high yield och investment grade, med stora emissionsvolymer och mycket god likviditet. Riksbanken överraskade marknaden genom att sänka styrräntan till 1,75 procent och signalerade att nivån väntas bestå till slutet av 2027. De längre marknadsräntorna gick upp efter beskedet, inte enbart på Riksbankens beslut, utan också på det utökade utbudet av längre obligationer. Två faktorer driver detta utbud: 1) finanspolitiken, som presenterade ett betydligt mer expansivt paket än marknaden förväntat sig, och 2) kvantitativa åtstramningen (QT), som ytterligare ökar trycket på obligationsutbudet. Mot denna bakgrund ser vi fortsatt bäst värde i obligationer inom durationssegmentet 4–5 år. Även Fed och Norges Bank genomförde väntade räntesänkningar under perioden. Bland statsobligationer utvecklades 10-åringen blandat: USA föll ca 5bp, Tyskland och Norge steg ca 5bp, medan Sverige ökade med hela 15bp – främst drivet av det växande obligationsutbudet.
