Mars präglades av ett tydligt regimskifte – från ett relativt stabilt makroläge till ett av de mest komplexa geopolitiska landskapen på länge. Det som initialt var riktade attacker mot Irans nukleära och militära kapacitet har snabbt eskalerat till en bredare konflikt med flera aktörer, geografier och mål.
Det mest betydelsefulla skiftet har varit övergången från traditionell militär konflikt till systematiska angrepp på kritisk infrastruktur. Att energi, elnät, hamnar och vattenförsörjning nu utgör måltavlor förändrar riskbilden i grunden. Samtidigt har konflikten spridits via proxies, vilket ökar risken för störningar i både Hormuzsundet och Bab el-Mandeb – två av världens viktigaste energiflöden.
Trots eskalationen finns tecken på en implicit begränsning. Kritiska energinoder har ännu inte slagits ut fullt ut och Hormuz är inte helt stängt. Parallellt ser vi indikationer på att förhandlingar pågår i bakgrunden, där militär eskalation används som ett verktyg för att skapa förhandlingsutrymme. Retoriken är aggressiv, men kombineras med signaler om dialog – en klassisk “escalate to de-escalate”-dynamik.
Marknadsreaktionen har varit kraftig. Globala aktier föll brett, med Stoxx 600 ned omkring 8 procent och S&P 500 ned cirka 5 procent. Samtidigt drev energichocken en kraftig reprissättning: Brent steg som mest till 120 USD/fat (+43 procent) innan den stabiliserades kring 100 USD, och europeiska gaspriser nådde de högsta nivåerna sedan början av 2023. Ränteförväntningarna justerades upp tydligt, drivet av ökad inflationsoro och högre förväntningar på centralbankshöjningar. Samtidigt såg vi stressignaler i delar av kreditmarknaden, särskilt inom private credit, där ökade inlösenförfrågningar mötte begränsad likviditet.
Sektormässigt dominerades månaden av en tydlig energidriven rotation. Olja och gas var den enda sektorn i Europa som steg, medan den bredare marknaden föll. Även kemisektorn visade relativ styrka, drivet av förväntningar om stramare utbud och förbättrad prissättningskraft.
Framåtblickande befinner sig marknaden i ett ovanligt binärt läge där utfallet i hög grad styrs av politiska beslut snarare än fundamenta. En betydande del av den initiala riskpremien är sannolikt redan diskonterad efter nedgången om cirka 10–12 procent från toppnivåer. Den avgörande frågan härifrån är tidsdimensionen: om energistörningarna visar sig temporära och en diplomatisk lösning nås relativt snabbt finns förutsättningar för en snabb återhämtning. Om konflikten däremot blir mer utdragen och påverkar energiflöden strukturellt ökar risken för en mer långvarig nedgång och en klassisk energidriven konjunkturavmattning eller recession.
