Aktuella makroekonomiska teman för närvarande är fortfarande sannolikheten för en recession, och om den inträffar hur djup och långvarig den i sådant fall blir. De kraftiga räntehöjningarna på global basis i kombination med den kreditåtstramning som lär uppkomma som en konsekvens av krisen bland de regionala bankerna i USA (som under senare år varit en stor aktör inom långivning till många kapitalintensiva sektorer), är naturligtvis skälet till den förväntade avmattningen. Tydliga klassiska varningssignaler inför en förestående recession flaggar nästan unisont för en hög sannolikhet för ett tuffare kommande ekonomiskt klimat. Centrala amerikanska myndigheter har mycket att hantera om dagen, utöver ovanstående, så närmar sig den amerikanska staten på nytt gränsen för total skuldsättning. Lite beroende på hur nivåerna för skatteintäkterna utvecklar sig på kort sikt, så närmar man sig det så kallade X-datumet, det vill säga det datum då USA:s finansdepartement inte har tillräckligt med likvida medel för att betala ut löner till statligt anställda. I normalfallet så brukar inte detta störa marknaderna nämnvärt (förutom i 2011, då USA blev nedgraderat av kreditvärderingsinstitutet S&P). Troligen inträffar detta i juni, och marknaden fokuserar på vilket utfall som kan uppnås med kort tillgänglig förhandlingstid mellan demokrater och republikaner. Frågan kan få extra stor betydelse i år, eftersom de sista 12–18 månaderna varit extraordinära i amerikansk penningpolitik, men också för att vi står inför ett valår under 2024.
Trots den makrorelaterade oron, så är budskapen från de flesta bolag som rapporterat, alltjämt övervägande positivt. Komplexiteten i risktagande består av att försöka göra en bedömning hur kraftig inbromsning åtstramningen av både penningpolitik och kreditgivning kommer framkalla. Värderingsmultiplarna har kommit ner, frågan framåt är om lägre räntor kan mildra konsekvenserna av potentiellt fallande vinster, genom upprätthållande / stigande multiplar för aktier.
I fonderna generellt så har vi under en längre period skiftat exponering till fördel för större företag, som bevisat sig historiskt genom att kunna generera god avkastning under såväl höga som låga ränteregimer. Vidare har vi under de sista 12 månaderna viktat upp våra räntebärande innehav. De bolag vi väljer är likvida och solida nordiska bolag. En sådan portfölj av tillgångar förväntas avkasta >5 procent de kommande 12 månaderna om räntenivåer och kreditspreadar förblir oförändrade. Faller marknadsräntorna, vilket är vårt huvudscenario, så förbättras avkastningen ytterligare. Givet en allt osäkrare omvärld, gör vi bedömningen att detta är en taktisk korrekt exponering. Skulle saker förändras som till exempel tyder på endast en mildare konjunkturavmattning, med upprätthållna /stigande företagsvinster, så kan vi lätt åter höja det övergripande risktagandet i fonderna, genom en ökad exponering mot aktier och möjligen en rotation in i små och medelstora bolag.
