Skall vi försöka bedöma det makroekonomiska läget för 2023 samt resonera kring vilka konsekvenser de kan få på kapitalmarknaderna under det kommande året, blir det viktigt att sortera ut vad som var händelser som främst satte sin prägel på 2022, och vilka som kommer att fortsätta påverka oss under 2023. Fjolåret var ett år som i hög utsträckning styrdes av makro och geopolitik. Världens centralbanker missbedömde inflationsimpulsernas kraft och varaktighet, och politikerna fick en läxa i konsekvenserna av dåligt diversifierad energiförsörjning och ensidigt beroende av en totalitär makt. För befolkningen innebar det kraftigt stigande levnadskostnader i form av galopperande ränte- och energikostnader. Vid starten av 2023 ser det emellertid ut som om de flesta ledande indikatorer för prisutvecklingen kraftigt mattas av. Det i kombination med gynnsamma baseffekter för inflationsberäkningen gör att vi mot slutet av året sannolikt är nära en normalisering av inflationen. På längre sikt bedömer vi dock att inflationen sannolikt i snitt är högre, kanske närmare 3 procent i årstakt, i stället för under 2 procent som varit fallet efter finanskrisen för snart 15 år sedan. Detta är dock inte den bedömning marknaden gör, där den implicita inflationsförväntan stadigt ligger på ca 2 procent (om fem år). Hög volatilitet och stigande räntor som präglade obligationsmarknaderna starkt under 2022, kommer sannolikt inte vara samma negativa tema i år. Tvärtom tror vi att det finns många fina möjligheter till god riskjusterad avkastning såväl nominellt som realt på de avkastningsnivåer vi idag investerar till i våra räntebärande portföljer. Så till energibalansen, som också den i hög utsträckning ledde till de kraftiga prisstegringar vi såg under fjolåret. Faktum är att nära 40 procent av Eurozonens inflation under 2023 var relaterad till energi. Sedan toppen i oktober 2022, då riktlinjerna för lagernivåer av naturgas måste uppnås, har priset på naturgas fallit med 74 procent. Den milda vintern har gjort att lagernivån nu är 77 procent, i jämförelse med 33 procent när Ryssland invaderade Ukraina. En bättre balans mellan tillgängliga energislag och efterfrågan, gör att även energipriserna bedöms vara mindre volatila/och fallande under det första halvåret av 2023. Europa som region drabbades under fjolåret av en perfekt storm bestående av tre tydliga motvindar 1) Skenande energipriser 2) Kraftigt stigande priser, vilket medförde extrema åtgärder från FED och ECB 3) Covidrelaterad nedstängning i Kina. Den senare händelsen är något mindre omskriven än de två första. Kina är Europas viktigaste handelspartner. Faktum är att >40 procent av Europas export går till Kina. Så Europas bytesbalans drabbades från två håll. Å ena sidan av kraftigt stigande importpriser på energi, men även av sviktande efterfrågan från Kina på varor exporterade ut ur Europa. Galopperande bytesbalansunderskott och stor räntedifferens mot USD satte tryck nedåt på Euron mot dollarn, som (värt att notera) bland annat gynnat svenska exportbolag. Vidare motsvarar Kinas efterfrågebortfall på olja i volym >3 gånger den volym av olja som försvann genom handelsförbudet på rysk olja. Detta är något som oroar oss på något längre sikt, förhoppningsvis bortom 2023. Det är i högsta grad anmärkningsvärt att oljan handlas på 88 USD, när sannolikheten för recession är hög och tydlig. En lång period av underinvesteringar inom energi- och råvarurelaterad industri, kan sannolikt göra att priserna åter reverserar uppåt (när tillväxten tar fart) och att inflationen därmed inte långsiktig återgår till nivåer runt två procent. Kinas återöppning bör ändå ses som en mycket positiv faktor, som i stor utsträckning lär påverka 2023. Landet befinner sig i en situation liknande den när USA och Europa öppnade upp. Det vill säga på historiskt lågt kapacitetsutnyttjande inom industrin, individer har hållit tillbaka på konsumtion och investeringar är eftersatta. Detta kan mycket väl medföra att Kina drar Västvärlden ur en djup lågkonjunktur, alternativt mildrar en recession.
